1D Faniction

Jag stog och väntade på Soph som letade efter sin mobil. Jag hörde hur hon stog och svor på spanska i sitt rum för att hon inte hittade sin mobil. Jag skrattade lite för mig själv. När Soph äntligen hade hittat sin mobil så började vi gå för att möta upp Zana. Helt plötsligt så hör vi hur någon ropar på oss. Jag kollade på Sophíe som var lika förvåna att någon ropade på oss. Jag vände mig om. Det kan inte vara sant, det får inte vara sant. Jag kollade på Sophie som såg hur chockade ut som helst. Hur vågade han ens ropa på oss, efter allt han gjort! Jag och Sophí stog som förstelnade. Jag såg hur han närmade sig, jag ville bara skrika på honom och springa där ifrån men jag kunde inte. Jag kände hur Sophie drog i min arm och försökte få med mig.

-soph, jag tänker säga det.

-kicki, vad ska du säga?

-att han förstörde min syrras liv.

Sophie skulle precis säga något men då var det redan försent. Jag var redan på väg argt som ett bi. Jag hörde hur Sophie ropade efter mig. Men jag hade bara en sak som gick i hjärnan och det var att se till att den jävla idioten ska få höra vilket helvete min syrra har få stått ut med efter han våldtagit henne. Det var tur för honom att han flyttade utomlands för ifall han hade stannat kvar i Sverige då skulle han varit död för länge sen, det kan jag lova. När min syrra eller tvilling syrra sa till oss att hon hade blivit våldtagen så tog mamma med henne till gynekologen nästa dag och då visade det sig att hon var gravid. Vi visste inte ifall vi skulle bli glada eller ännu mer arga. Jag sprang fram till honom. Jag hörde hur Soph kom efter mig. Jag bitchslapade honom rakt över käften innan han säga något. Jag såg hur han blev arg.

-din jävel! Du har förstört min syrras liv! Jag ska döda dig ifall du sätter din fot på svensk mark! Skrek jag.

Jag vände mig om och kollade på Soph som såg på mig  med en blick jag aldrig hade sett innan. Hon tog tag i min arm och vi sprang där ifrån. Vi sprang kvarter efter kvarter. Vi visste vart vi sprang men vi ville bara bort från den platsen.

-ey, vänta jag har ont i fot helvetet, ropade Sophíe

Jag saktade ner och vände mig om. Jag satte mig ner på en bänk och la ansiktet i mina händer. Jag grät som jag aldrig hade gråtit. Jag kunde inte stoppa det, det bara kom som ett ös regn från mina ögon.

-det är okej, sa soph och kramade om mig

-det är det inte, sa jag mellan snyftarna

-hur vågar han ens ropa på mig efter allt min syrra och min familj har fått gå igenom på grund av honom. Han förstörde min syrras liv. Han våldtog henne och sen nästa dag så ser jag massa bilder på henne ute på nätet. Plus han gjorde henne gravid! Han gjorde min syrra GRAVID!? Och han ropar på mig nu efter 3 år! Hur vågar han?

-kicki, lugna ner dig. Jag vet att det är svårt men du måste andas. Det han gjorde mot din syrra är bland det värsta man kan göra mot en person. Han är en idiot. Jag kan lova dig att jag hjälper dig att döda honom. Men låt honom inte förstöra din dag, Sa Soph och torkade bort mina tårar.

-du har rätt, men du förstår inte hur mycket ilska jag har inom mig på grund av honom.

-jo, jag kan nog tänka mig, du vet inte hur mycket ilska jag har min pappa men ifall jag skulle gå och tänka på honom hela tiden så skulle jag vara så deprimerad att jag skulle ta självmord. Men tänk så här; FUCK HONOM han är inte värd min tid!

-hmm, sa jag och kollade upp.

Jag kände hur min telefon vibrerade. Jag kollade på skärmen *Zana*.

”hallo” sa jag tyst

”vart är ni? Ni skulle varit här för länge sen!” sa hon oroligt

”det hände en sak men vi är på väg.”

”vad hände?”

”jag berättar sen. Ses snart!”

”okej, hej då” sa hon och la på.

Jag torkade bort tårarna och kollade på Soph. Jag såg på henne att hon ville säga något men ville inte såra mig.

-Kicki, sa hon innan hon ångrade sig

-vi kanske ska gå, för dom andra väntar på oss, sa jag och ställde mig upp.

Hon nickade och började kolla vart vi var. Vi hade ingen aning vart vi skulle så vi frågade en kvinna om vägen, men hon hade ju ingen aning om vart det låg. Sophíe sa inget alls på hela tiden. Ifall det som hade hänt så skulle jag trott att hon var sjuk.

-kicki, vi vet inte vart vi är ring Zana om hjälp!

-kunde du inte komma på det lite tidigare? sa jag surt

---

KOMMENTERA, det gör en såå mycket mer taggade att skriva :)