Chapter 4

THIS HAVE HAPPENED:
Fjärilarna i magen var CRAZY! Jag fixade till mit hår och drog ner min T-shirt lite så att den inte såg skrynklig ut. Sedan tog jag ännu ett djupt andetag, vände mig om och log för att se trevlig ut. De kom in och to ett bord lite längre in och jag och Kicki komunicerade med varandra via teckenspråk som vi själva kom på. Vi "bestämde" oss för att jag skulle gå fram och ta deras beställning.
-Hello there! sa Louis och log hans lekfulla leende.
-H..Hi... sa jag försiktigt och log.
-What do you want to order? sa jag.

Jag vågade inte kolla någon av de i ögonen. Men sen intalade jag mig själv att jag skulle vara tillräckligt modig att göra det. Jag + Blyg? Det brukade inte gå ihop?!
-I would like.. ehmm... You! sa Niall flörtigt och jag rodnade. Shiiiit, jag var inte säker på om allt detta bara var en dröm, VAD ÄR DET SOM HÄNDER IGENTLIGEN? Och hur kan JAG vara den lyckliga att uppleva detta?!
Det ända jag fick fram var ett nervöst: "Hehe.." och det blev en liten pisam tystnad.
-I would like to have a Frappuchino, Please! sa Zayn som inte verkade ha hört något innan, han verkade helt borta på något sett..
-Me too! sa Liam och log.
När jag sedan lämnat bordet hade de alla 5 beställt en Frappuchino var. Nu var det då Kickis tur att agera. Hon väntade på att Kyla skulle göra 5 Frappuchino och sedan gå fram och ge killarna de. Man hörde inte vad de sa men efter ett tag vinkade Kicki till mig att jag skulle gå till de och det gjorde jag.
-Vi pratade om deras kommande turné, Europa- turné...
-Wait! Which language are you speaking? sa Liam nyfiket.
-Swedish, sa Kicki och alla reagerade snabbt.
-How can you speak swedish?, frågade Louis.
-We live ther actually.. We'll only work here over the summer, svarade jag.
Jag hörde Brandons röst ropa att vi hade rast och Sophie skyndade sig fram till oss.
-Oh, This is Zana by the way, sa Kicki.
-And thiiis is Sophie, the clumsy! sa hon sedan...
-Heyy! sa Sophie och slog lätt på Kickis arm och killarna skrattade.
-You girls seem to be the female version of us, and we have just been talking a fewminutes, haha! sa Niall.
Efter ett tag satt vi runt samma bord och snackade med de. Jag och Harry satt och snackade medans Niall lyssnade på Sophies historier och Liam, Louis och Zayn satt och garvade åt Kickis skämt. Jag kände hur lätt det var att snacka med Harry, vi klickade liksom.
När det gått 40 minuter sedan de kom in i lokalen skulle de gå igen, Harry frågade om mitt twitternamn. Det måste har varit en dröm dethär asså! För jag kände hur jag fick hålla mig mot Sophie som stöd när han skrev mitt twitternamn på sin hand eftersom han inte hade någon penna! Kicki fick en puss på kinden av Louis.
Tänka sig vad som kan hända ens första dag på jobbet, första dagen i sin drömstad, första dagen tillsammans med sitt favvoband! De sa hejdå, och faktist gav de oss även kramar.
På kvällen satte vi oss i vardagsrummet med tv på men ingen av oss kollade på den utan vi bara satt och pratade om våra blandade känslor. Vilket minne!
-Men vi kommer aldrig träffa de mer, sa Sophie ledsamt.
-Harry bad om mitt twitternamn, sa jag.
-Och DÄR tror jag på att vi kanske kan ha en liten chans att träffa igen! sa Sophie och lös upp igen.
Både jag och Kicki skrattade så vid grät för när Sophie sa något roligt, så var det verkligen roligt! Bara hennes ansikts uttryck, OMG!
Sophie somnade och jag och Kicki bestämde oss för att gå ut en runde eftersom det blev jävligt varmt på kvällen. Vi hittade en longbord i Lillys förråd som vi tog med oss ut. Sen gick vi bara och snackade om dagen igen.

Även detta kapitel skrivet av Zana. Vad tycker ni? Hur tror ni tjejerna träffar grabbarna? Komentera gärna <3

Chapter 3

THIS HAVE HAPPEND:
Jag gjorde tre mackor med ost på. Klockan var 5 i halv nio.
-vi går ut så länge,sa kicki och gick mot dörren.
-vänta jag är klar ja kommer med er,sa jag och letar efter mina nycklar
-fuck!! FUCK!! FUCK!! skrek jag

Jag hittade inte mina nycklar, höll på att flippa!
- Vart hade du de sist? frågade Kicki stressat.
- När jag fick nycklarna av Lilly la jag de på byrån i mitt rum men de är inte där! svarade jag henne.
- Men vi kommer komma försent, hatar när man får ett dåligt "första-intryck". sa Zana ledsamt och kollade ner på golvet. Åhh, hur skulle jag reda ut dethär?
-Vet ni vad? Gå ni! Jag letar tills jag hittar nycklarna, sedan kommer jag ner..
Innan jag hann säga något mer sa Zana:
-Är du säker? Är det okej? Eller jag menar det är ju inte så snällt att bara lämna dig.
-Det är lugnt, sa jag och sedan suckade jag och började leta igen.
- Hejdå så länge! sa Kicki och Zana nästan samtidigt.
- Hejdå! sa jag och hörde trappstegen i lägenhetshallen, sedan stängde jag dörren.
Kickis Perspektiv:
Vi gick ut och kännde hur det regnade lätt men det var inte kallt. Starbucks låg nästan under Lillys lägenhet. Vi gick in och lukten av kaffe direkt.
-Du får säga till de att det är vi som ska jobba här! sa jag Jag visste att Zana skulle våga säga. Hon var inte så blyg längre. Hon hade förändrats sedan vi var små, men inte dåligt utan det var bara små ändringar som person.
-Visst! Sedan nästan sprang hon och sökte upp någon i personalen.
-EXCUSE ME! Ello, I'm Zana and this is Kicki, we are the ones that's going to work here!
-Yes,yes! Of Course! I'm Kyla and i'm working here over the summer just like you. sa hon. Hon var i vår ålder och verkade trevlig. Sedan närmade sig en jättesnygg, lite äldre kille och frågade om det var vi som skulle jobba här och undrade varför vi hade sagt att vi skulle vara tre som jobbade.
-Vi ÄR tre! Sophie, som den andra tjejen heter hittade inte sina nycklar och kunde inte lämna lägenheten öppen..
I samma sekund kom Sophie in.
-JAG ÄR HÄR! sa hon lite småstressat.
-Bra då är alla här! Jag är Brandon och är er Chef! Ni kan börja med att ta på er våra fina arbetsT-shirts och sedan kan du ta kassan. sa han och pekade på Sophie.
-Ni andra ska servera. sa han sedan.
Vi gick in i ett litet arbetsrum där vi tog på oss tishorna. Det här skulle bli så kul!! Som vi hade längtat!
-Shit asså! Fan vad kul det kommer bli! Kan inte fatta att vi jobbar på Starbucks i självaste London medans våra kompisar sitter någonstans i regniga Sverige och säkert har tråkigt! sa Zana.
-Haha, ja och jag verkligen älskar London! sa Sophie och jag nickade instämmande och sedan gick vi alla tre ut ur rummet och möte Brandon.
-Du följer med mig så ska jag berätta hur kassan fungerar. Zana och Kicki, ni kommer få beställningar att servera till de som beställt. sa han med ett leénde.
Han var jättesnygg! Han var sådär smått solbränd och hade väldigt ljusbruna ögon. Hans utseende var väldigt unikt.
Sophie verkade jätteglad för att ha fått stå vid kassan.Det var rätt chill.
Efter att Jag och Zana serverat jäkligt många var det nästan tomt i lokalen. Men sedan kännde jag hur Zana drog i mig och tjöt och pep...
Zanas Perspektiv:
Jag kanske var sjuk? Jag kanske inbillade mig? Men jag var SJUKT säker på att jag såg självaste Louis Tomlinson komma ut ur en bil utanför. *le dead*
-Kicki,Kicki,Kicki!!!!
-Vad är det? Vad hände? eller va? hon såg förrvirrad ut.
Jag var stum. Vad skulle jag svara henne? Jag tog tag i en stol och satte mig ner.
-L..L..Louis... sa jag och pekade ut genom fönstret som var bakom mig. Men jag såg inte fönstret.
-OOOHHHH! De alla kommer hit, act normal, ACT NORMAAAAL! skrek hon och Sophie hade också följt dramat och förstått vad som hände. Hon gjorde en gest att vi skulle komma till henne.
-Försök vara sociala mot de! Och luuugn nu Zana! viskade Sophie.
Fjärilarna i magen var CRAZY! Jag fixade till mit hår och drog ner min T-shirt lite så att den inte såg skrynklig ut. Sedan tog jag ännu ett djupt andetag, vände mig om och log för att se trevlig ut. De kom in och to ett bord lite längre in och jag och Kicki komunicerade med varandra via teckenspråk som vi själva kom på. Vi "bestämde" oss för att jag skulle gå fram och ta deras beställning.
-Hello there! sa Louis och log hans lekfulla leende.
-H..Hi... sa jag försiktigt och log.
-What do you want to order? sa jag.


Skrivet av Zana.Hoppas ni gillade det!
Kommer nog upp ett till ikväll. Hur tror
ni de kommer ta sig igenom situationen
när deras absoluta idoler kommer till
deras jobb?

Chapter 2

THIS HAVE HAPPENED:
Jag vaknade av att någon satt sig på sängen. Det var Lilly
-oj, är den redan 5? sa jag yrvaken.
-japp, jag skulle bara säga till dig att din mamma har ringt och var grymt orloig och jag skulle på minna er att ni ska jobba imon.
-Just det fan, ja skulle ha ringt mamma, sa jag och slog handen mot pannan.
-men ja måste dra nu ifall ja inte ska missa planet till Sverige, sa hon och log.
Jag följde henne till dörren och kramade om henne och vi alla sa hejdå. När hon hade stängt dörren så skrek jag.
-YEAH, LET'S START THE PARTY!



Sophies Perspektiv:

Jag sprang och satte på steron på högsta volym. Radio pratarna snackade om ett pojkband som skulle komma till dom imorgon och göra någon interju. När dom hade slutat snacka om pojkbandet så började dom spela en låt av dom. Den var faktiskt grymt bra. Jag hörde inte vad dom sa att den hette så jag tog fram min iphone och gick in på ett pogram där man kan se vad det är för låt och vem som hade gjort den. Efter en minut så kom det fram att det var "What makes You beautiful" by One Direction. Jag kollade på min iphone med stora ögon.
-har någon sett dator? sa jag
-den är i vardagsrummet,
jag sprang till den och gick in på youtube direkt och skrev in "One Direction" i sök rutan. Det kom upp massa klipp på dom. Jag kollade igenom för att se ifall det fanns något klipp på dom när dom sjunger What Makes You Beautiful. Jag hittade deras musik video till låten. Jag satt som fast klistrad framför datan under hela musik videon. Jävlar vad heta dom är. När videon var klar så sprang jag in till Zana och Kicki som satt i köket och snackade.
-HEYYY, nu måste se det här! skrek jag nästan och log
Jag satte på videon. Det enda man hörde var musiken från dom 5 snyggaste killarna. I hela 3 minuter hade vi lyckas hålla oss tysta. Det måste seriöst vara ett nytt rekord.
-soph, du vet att det är One Direction va? sa Zana
-ja? hallå, jag är ju inte född igår liksom, sa jag och log.
-Seriöst, dom är ju grymt snygga,sa kicki
-Kicki, jag kan ju fan inte välja vem som är snyggats. Jag får ju fan ögonorgasmer så fort jag kollar på videon.
-då är vi ju två om det, sa zana och log
-haha, gör det till tre.
Jag ställde mig upp och gick till frysen för att se ifall det fanns någon glass. Med min otur så fanns det såklart ingen glass eller någon mat, eller någon mat vi skulle äta. Min moster var vegitarian så det fanns massa tofu i frysen men det vet jag att ingen skulle äta frivilligt.
-Vem hänger med och handlar?
-vi behöver inte handla, soph. Din moster sa till oss att det fanns mycket i kylen, sa Zana
-Det finns massa Tofu. Du får gärna äta det men jag tänker inte äta det plus vi måste köpa glass! jag kommer dö ifall jag inte få i mig glass snart,sa jag och tog på min mage.
-Jag tror nog att det är bäst ifall jag följer med dig soph, men vet ju aldrig vad du tar med dig för mat, sa zana och log
-Det är nog en väldigt bra ide, sa kicki
ZANAS PERSPEKTIV:
När Sophie sa att hon skulle gå och handla trodde jag att hon skämtade. Jag vet att hon älskar att äta mat men att hon handlar är något nytt. Det är väl för att hon tror att hon kommer att svälta ihjäl ifall hon inte får sin jävla glass.
-Soph, är du sjuk eller något?
-Varför skulle jag vara det?
-ja, du brukar aldrig vilja handla mat.
-Men man måste ju handa mat! utan mat så dör man lilla du.
Vi tog på oss våra convers och började gå mot affären. Klockan var runt 8 på kvällen och den var en skön värme ute.  Sophie sa att hon viste var mat affären var men jag tror att hon bara sa så.Efter 10 minuter av att Soph har vandrat runt och sagt att här borta är den så fick jag nog.
-Soph, du vet inte vart affären är. vi frågar någon istället.
Vi tog på oss våra convers och började gå mot affären. Klockan var runt 8 på kvällen och den var en skön värme ute.  Sophie sa att hon viste var mat affären var men jag tror att hon bara sa så.Efter 10 minuter av att Soph har vandrat runt och sagt att här borta är den så fick jag nog.
-Soph, du vet inte vart affären är. vi frågar någon istället.
-okej, men du frågar då, sa hon surt.
Jag gick fram till en kvinna som satt på en bänk och frågade vart den närmsta mat affären var. Den låg som tur inte så långt bort från där vi var. Vi skulle bara svänga höger vid nästa gata och så skulle det ligga där. JAg hörde hur Sophie mumlade
-det var ju där ja hade tänkt att svänga ifall du hade låtit mej säga det,sa hon surt.
Jag gick med raska steg till affären. När vi kom in till affäern så var det inte många människor där. Det var kanske 8 andra personer inne i affären.
-Vad ska vi köpa?
-MAT!! säger Sophie och tar en korg.
Vi gick igenom hela äffern. Jag visste ju redan vem det var som skulle laga maten. Det var ju jag eller kicki för ifall soph skulle laga mat då skulle vi inte ha någon lägenhet kvar. När vi kom ut ur affären så hade Sophie köpt 10 påsar skittles, ibland blir man förvånad av hur mycket hon kan äte samma godis utan att tröttna på det.
Vi gick tillbaka till lägenheten. Men det gick inte alls bra för Soph, hade glömt bort vilken väg vi hade tagit. Men som tur så hade jag ett grymt lokalsinne typ. När vi kom innan för dörren så kom kicki som en raket fram
-VA FAN HAR NI VARIT I EN OCH HALV TIMME?!
-Handlat? vi sa ju att vi skulle göra det, sa jag
-Vet ni hur orolig jag har varit!
-chilla britt-marie. Vi är ju hemma nu! sa Soph och la kassarna på bordet.
Jag viskade till kicki:
-soph, visste inte var affären var men sa att hon visste och du vet, sa jag
-ah, det förklarar ju en del.

SOPHIES PERSPEKTIV:
Jag började att packa upp medans dom andra stog kvar i hallen. Jag la in glassen i frysen och mina skittles la jag i ett skåp men allt annat godis som vi hade med oss från Sverige. Jag kollade på klockan. Den var bara 10 när jag hade pack upp allt.
-när börjar vi imorgon?
-vi ska vara där vid 9 men vi får dra här ifrån vid halv nio, sa kicki och stack ut huvudet ur sitt rum
-är du fucking seriös? det är för tidigt,sa jag och stönade.
-Soph, du får gå och lägga dig tidigare då! sa zana
-mm, sa jag och gick in till mitt rum.
Jag satte mig på sängen och bara sitirrade ut ur fönstret. Jag suckade för mig själv. tur att vi bara jobbar 3-4 dagar i veckan så man inte hela tiden måste gå upp vid halv åtta. Jag la mig ner i sängen och blundade.
NÄSTA MORGON:
Jag vaknade av att alarmet ringde. Jag gick upp ur sängen som en zombie. Jag kollade på klockan vid nattduksbordet, 7.30. Jag gick in till badrummet och hoppade in i duschen. Jag ryste till när det vara vattnet kom mot min kropp. När jag hoppade ut ur duschen så hörde jag hur någon stog och bankade på badrumms dörren. Jag öppnade dörren och möttes av stressad kicki
-du vet att det finns andra än bara du som behöver badrummet?
jag han inte säga något innan kicki hade knuffat ut mig ur badrummet. Jag gick in till mitt rum och började kamma igenom mitt hår. Jag fölnade mitt hår och satte upp det i en hästsvans. Jag satte på mig ett par svara shorts och en ljus rosa t-shirt. Jag drog några drag med macaran och sen gick jag ut till köket för att fixa frukost. Jag gjorde tre mackor med ost på. Klockan var 5 i halv nio.
-vi går ut så länge,sa kicki och gick mot dörren.
-vänta jag är klar ja kommer med er,sa jag och letar efter mina nycklar
-fuck!! FUCK!! FUCK!! skrek jag
---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
andra kapitlet vad tycker ni ??
vi blir hur glada som helst om ni slänger in en fin kommentar
vi vill ju veta vad ni tycker om novellen ! <3

sorrysorrysorry !!!

vi hinner inte fixa något kapitell till idag men imorgon kan jag (kicki) konstatera att det kommer upp ett vi har haft lite problem med läxor och förhör ! ha det bäst så länge puss! <3

Sorry..

Hejj jag är ledsen att det inte kom upp ett avsnitt i går men hade läxor att göra.. Men jag ska försöka lägga upp ett idag men jag har ett möte så får se ifall jag hinner men jag tror det :) men nu ska jag börja skriva så jag tror att jag hinner 


Chapter 1

Sophie’s Perspektiv:
Jag låg i sängen och kunde inte sova. Jag har säkert stirrat upp i taket i två timmar utan att kunna sova. Jag satt mig upp och kollade omkring i rummet. Dom andra hade redan somnat och jag som brukar somna snabbt kan inte det. Jag kollade på klockan, 02.00. Jag suckade för mig själv. Great, jag ska upp igen om 3 timmar. Jag hörde hur Hanna pratade i sömnen. Jag skrattade lite för mig själv. Jag kan inte fatta att vi ska vara i London hela sommarlovet.  Det skulle bara vara jag, Zana och Kicki  helt ensamma i London och jobba. Våra föräldrar ville inte att vi skulle vara där hela sommaren och ”springa” runt så vi kom på en awesome ide att vi skulle jobba där, så vi fixade jobb på Starbucks och vi fick låna min mosters lägenhet eftersom att hon skulle vara i Sverige hela sommaren. Våra föräldrar skrattade åt oss när vi skulle fixa jobb i London.  Dom sa ifall vi skulle få jobb i London så fick vi bo där hela sommaren. Dom trodde nog inte att vi skulle få jobben på Starbucks, men där hade dom fel. Nu 2 månader senare så är det bara några timmar tills vi är i min älsklings stad, LONDON. Jag tog fram min mobil och loggade in på twitter. Jag skrev ett nytt tweet: ”I can’t sleep. I’m  2  psyched 4 London.”  Jag kollade runt på twitter. Jag loggade ut från twitter och försökt somna om. Jag låg och vred mig hur länge som helst men det gick inte att somna.  Jag kollade på klockan igen, 02.15. Seriöst, varför går tiden sakta när man vet att det kommer hända något roligt? Jag gick till toaletten, jag kunde inte bara ligga i sängen. Jag gick in på toaletten och kollade mig i spegeln. Jag såg för jävlig ut, men det är ju på grund av att jag inte har kunnat sova dom två senaste nätterna för jag har varit för taggad. Jag kollade i badrumsskåpet för att se till att jag inte glömmer något här i Sverige. Jag hade tur att jag kollade för jag annars hade jag glömt mina minipiller. Jag smög ut ur badrummet för att lägga ner mina piller i väskan. Precis när jag hade krypit ner i sängen så hör jag hur Kicki viskar
-hur mycket är klockan?
-Kicki, den är halv tre, sa jag
-ah, sov kvinna, sa hon och vände sig om.
Jag blundade och somnade direkt.
2 timmar senare:
*pip pip pip*
Jag drog täcket över huvudet. Jag hörde hur Zana mumlad
-Vem bokade billjeterna så här fucking tidigt?
Jag kände hur någon började rycka i mitt täcke.
-Nej, lämna mig ifred! Sa jag och höll hårt om täcket.
Jag hörde hur dom började viska till varandra och helt plötsligt så börjar någon kittla mig under fötterna. Jag hoppar upp ur sängen och kollar surt på Kicki som stog  vid säng kanten. Jag gick in till badrummet och borstade tänderna och tog på mig min mörkblåa one pices. När jag kom ut ur badrummet så satt Kicki och Hanna på sängen och snackade.
-Är någon tjurig? sa kicki
-käften, sa jag surt och la ner tandbosten i resväskan.
-någon har vist pms.
Jag vände mig om och räkte ut tungan. Jag kan inte vara arg på en av mina bästa vänner som jag ska vara med i London under 2 helt Amazing månader. JAg hörde hur någon knackade på dörren och öppnade den.
-Tjejer, det är dags att åka, sa mamma och gäspade.
Vi alla nickade och tog våra väskor med oss ut ur mitt rum och ut till hallen.
ARLANDA:
När vi kom till Arlanda så började mamma dra ett långt tal att jag ska ta hand om mig och vara försiktig och allt. När hon hade slutat sitt "fina" tal så började hon gråta. Det var riktigt konstigt att se ens mamma fälla en tår när man ska bort. Jag har ju varit borta i två månader innan hos min farmor i Spaninen och då grät hon inte. Men det kanske var för att hon viste att jag var i trygt förvar.
-Soph, ta hand om dig och gör nu inget dumt, sa pappa och kramade om mig.
-Pappa, jag är ju en ängel, sa jag och log stort.
Jag hörde hur Kicki och Zana började skratta åt mig.
-Du är och kommer alltid vara min ängel,sa han och pussade mig på kinden.
-mamma, sluta gråta, ja kommer hem igen om 2 månader.
-gumman, två månader är en evighet för en mamma,sa hon och kramade om mig.
-mamma jag kan inte andas. Du vill väl inte kväva mig eller?
Mamma skrattade till lite och släppte mig.
-Tjejer, det är dags att gå mot incheckningen nu tror jag,sa pappa och en av mina väskor.
När vi hade checkat in våra väskor så blev det ett till kram kalas. Mamma och pappa följde oss till säkerhets kontrollen och stog utanför tills vi hade kommit igenom den och hade tagit våra saker å såg jag hur mamma och pappa började gå mot utgången och vi började gå mot våran gate.
-O-M-F-G, jag kan inte fatta att vi ska till LONDON! sa Kicki glatt.
-jag kan inte fatta att din moster låter oss bo i hennes lägenhet i centrala London.
-inte jag heller men jag ÄLSKAR verkligen min moster nu, att hon ens låter oss låna den ensamma är ju ett mirakel, sa jag och skrattade. När vi kom fram till våran gate så satte vi ner på en bänk och började flumma, eller rättare sagt jag höll på att flumma och Zana och Kicki satt och garvade åt mig när alla andra gav mig massa blickar. JAg drog upp min One Picse och började sjunga:
-HEJ, JAG HETER BENGT JAG JOBBAR PÅ EN KNAPP FABRIK. JAG HAR FRU MEN INGA BARN MEN ÄNDÅ FRÅGAR CHEFEN MIG: BENGT, ÄR DU LEDIG? SVAR: NEJ! TRYCK PÅ KNAPPEN MED HÖGER HAND.
Jag hör hur Kicki och Zana bryter ut i skratt. Jag drar ner drag kjedan och så ser jag hur dom ligger på golvet dubbel vikta och garvar. Jag vet inte om dom skrattar för att jag var så rolig eller så är det nog för att det är jätte tidigt och dom är sjukt trötta. När dom slutade att as garva så var det dags att gå på planet. När vi kom på planet och hade satt och på våra platser satt jag i mina hörlurar och la mitt huvud på Kickis axel och somnade.
2 TIMMAR SENARE:
Jag vaknade av att vi landade.Jag kollade upp helt nyvaken kände hur tår jag var i munnen. Jag verkligt hatade att vara torr i munen.
-vad bra att du är vaken, sa kicki och log.
-mm, sa jag trött.
Jag tog ut mina hörlurar och la det i min ficka och kollade ut. Vi hade precis rullat in till terminalen och dom hade släckt bältet skylten. Kicki ställde sig upp och tog ner våra väskor från hyllan och gav oss dom. Det tog en tid innan vi kom av flygplanet.
-Jag klarade mig, skrek kicki och började skratta
-hahaha, vi överlevde! vi krachade inte, sa jag och skrattade
-Soph, du skulle ju inte ens ha märkt ifall vi hade krachat du var ju fullt upp att sova och säga London o din dröm, sa zana
-jag snackar inte i sömnen, sa jag och försökte hålla en sur min.
-det gör du och du snarkar.
Jag puttade till dom och sprang mot rullbandet där väskorna var. Vi hade tur, våra väskor kom nästan först så vi slapp stå länge. När vi gick ut genom dörrarna så stog min moster där och väntade på oss.
-Soph, ropade hon och vinkade som en dåre. En dåre som jag älskar grymt mycket.
-Moster Lilly, ropade jag och sprang mot henne
-Gud, vad du har blivit stor på bara några månader.
-Haha, vi säger så. Lilly, det här är Zana och Kicki, sa jag och pekade på dom
-Lilly, när åker du? sa jag och log
-Lungna dig Soph, ja åker i kväll så ni behöver bara stå ut med mig i några timmar, sa hon och skrattade
Lilly tog en väska och började gå mot bilen som inte stog så långt bort från ingången. Det måste ha sett ganska roligt ut. Kicki, Zana och jag går i våra One Picse. En i Blå, en i svart och en i Grön. Och vårat hår var säkert en katastrof men vi bryde oss inte så mycket just å för vi kunde inte fatta att vi va i LONDON.
Efter 10 minuters bilresa med musiken på högsta volym så var vi framme vid lägenheten som skulle vara våran i 2 fucking månader. Jag hade aldrig varit i min mosters nya lägenhet sen hon flyttade. Den låg väldigt centralt och nära till Starbucks där vi ska jobba. När vi kom upp till lägenheten så blev vi helt mållösa. Den var så stor. Den hade 3 sovrum ett stort vardagsrum och ett ganska normal stort kök. Jag tog min mosters rum det var grymt snyggt men det var ju dom andra också. Vi började packa upp. Det kändes som om det skulle ta en evigget att packa upp för mig men ja blev klar först och jag tyckte att jag hade mycket kläder men det va inget vad dom andra hade med sig. Jag la mig på sängen och kollade bara upp i taket. Jag vaknade av att någon satt sig på sängen. Det var Lilly
-oj, är den redan 5? sa jag yrvaken.
-japp, jag skulle bara säga till dig att din mamma har ringt och var grymt orloig och jag skulle på minna er att ni ska jobba imon.
-Just det fan, ja skulle ha ringt mamma, sa jag och slog handen mot pannan.
-men ja måste dra nu ifall ja inte ska missa planet till Sverige, sa hon och log.
Jag följde henne till dörren och kramade om henne och vi alla sa hejdå. När hon hade stängt dörren så skrek jag.
-YEAH, LET'S START THE PARTY!
Sophie’s Perspektiv:
Jag låg i sängen och kunde inte sova. Jag har säkert stirrat upp i taket i två timmar utan att kunna sova. Jag satt mig upp och kollade omkring i rummet. Dom andra hade redan somnat och jag som brukar somna snabbt kan inte det. Jag kollade på klockan, 02.00. Jag suckade för mig själv. Great, jag ska upp igen om 3 timmar. Jag hörde hur Zana pratade i sömnen. Jag skrattade lite för mig själv. Jag kan inte fatta att vi ska vara i London hela sommarlovet.  Det skulle bara vara jag, Zana och Kicki  helt ensamma i London och jobba. Våra föräldrar ville inte att vi skulle vara där hela sommaren och ”springa” runt så vi kom på en awesome ide att vi skulle jobba där, så vi fixade jobb på Starbucks och vi fick låna min mosters lägenhet eftersom att hon skulle vara i Sverige hela sommaren. Våra föräldrar skrattade åt oss när vi skulle fixa jobb i London.  Dom sa ifall vi skulle få jobb i London så fick vi bo där hela sommaren. Dom trodde nog inte att vi skulle få jobben på Starbucks, men där hade dom fel. Nu 2 månader senare så är det bara några timmar tills vi är i min älsklings stad, LONDON. Jag tog fram min mobil och loggade in på twitter. Jag skrev ett nytt tweet: ”I can’t sleep. I’m  2  Psyched 4 London.”  Jag kollade runt på twitter. Jag loggade ut från twitter och försökt somna om. Jag låg och vred mig hur länge som helst men det gick inte att somna.  Jag kollade på klockan igen, 02.15. Seriöst, varför går tiden sakta när man vet att det kommer hända något roligt? Jag gick till toaletten, jag kunde inte bara ligga i sängen. Jag gick in på toaletten och kollade mig i spegeln. Jag såg för jävlig ut, men det är ju på grund av att jag inte har kunnat sova dom två senaste nätterna för jag har varit för taggad. Jag kollade i badrumsskåpet för att se till att jag inte glömmer något här i Sverige. Jag hade tur att jag kollade för jag annars hade jag glömt mina minipiller. Jag smög ut ur badrummet för att lägga ner mina piller i väskan. Precis när jag hade krypit ner i sängen så hör jag hur Kicki viskar
-hur mycket är klockan?
-Kicki, den är halv tre, sa jag
-ah, sov kvinna, sa hon och vände sig om.
Jag blundade och somnade direkt.
2 timmar senare:
*pip pip pip*
Jag drog täcket över huvudet. Jag hörde hur Zana mumlad
-Vem bokade billjeterna så här fucking tidigt?
Jag kände hur någon började rycka i mitt täcke.
-Nej, lämna mig ifred! Sa jag och höll hårt om täcket.
Jag hörde hur dom började viska till varandra och helt plötsligt så börjar någon kittla mig under fötterna. Jag hoppar upp ur sängen och kollar surt på Kicki som stog  vid säng kanten. Jag gick in till badrummet och borstade tänderna och tog på mig min mörkblåa one pices. När jag kom ut ur badrummet så satt Kicki och Hanna på sängen och snackade.
-Är någon tjurig? sa kicki
-käften, sa jag surt och la ner tandbosten i resväskan.
-någon har vist pms.
Jag vände mig om och räkte ut tungan. Jag kan inte vara arg på en av mina bästa vänner som jag ska vara med i London under 2 helt Amazing månader. JAg hörde hur någon knackade på dörren och öppnade den.
-Tjejer, det är dags att åka, sa mamma och gäspade.
Vi alla nickade och tog våra väskor med oss ut ur mitt rum och ut till hallen.
ARLANDA:
När vi kom till Arlanda så började mamma dra ett långt tal att jag ska ta hand om mig och vara försiktig och allt. När hon hade slutat sitt "fina" tal så började hon gråta. Det var riktigt konstigt att se ens mamma fälla en tår när man ska bort. Jag har ju varit borta i två månader innan hos min farmor i Spaninen och då grät hon inte. Men det kanske var för att hon viste att jag var i trygt förvar.
-Soph, ta hand om dig och gör nu inget dumt, sa pappa och kramade om mig.
-Pappa, jag är ju en ängel, sa jag och log stort.
Jag hörde hur Kicki och Zana började skratta åt mig.
-Du är och kommer alltid vara min ängel,sa han och pussade mig på kinden.
-mamma, sluta gråta, ja kommer hem igen om 2 månader.
-gumman, två månader är en evighet för en mamma,sa hon och kramade om mig.
-mamma jag kan inte andas. Du vill väl inte kväva mig eller?
Mamma skrattade till lite och släppte mig.
-Tjejer, det är dags att gå mot incheckningen nu tror jag,sa pappa och en av mina väskor.
När vi hade checkat in våra väskor så blev det ett till kram kalas. Mamma och pappa följde oss till säkerhets kontrollen och stog utanför tills vi hade kommit igenom den och hade tagit våra saker å såg jag hur mamma och pappa började gå mot utgången och vi började gå mot våran gate.
-O-M-F-G, jag kan inte fatta att vi ska till LONDON! sa Kicki glatt.
-jag kan inte fatta att din moster låter oss bo i hennes lägenhet i centrala London.
-inte jag heller men jag ÄLSKAR verkligen min moster nu, att hon ens låter oss låna den ensamma är ju ett mirakel, sa jag och skrattade. När vi kom fram till våran gate så satte vi ner på en bänk och började flumma, eller rättare sagt jag höll på att flumma och Zana och Kicki satt och garvade åt mig när alla andra gav mig massa blickar. JAg drog upp min One Picse och började sjunga:
-HEJ, JAG HETER BENGT JAG JOBBAR PÅ EN KNAPP FABRIK. JAG HAR FRU MEN INGA BARN MEN ÄNDÅ FRÅGAR CHEFEN MIG: BENGT, ÄR DU LEDIG? SVAR: NEJ! TRYCK PÅ KNAPPEN MED HÖGER HAND.
Jag hör hur Kicki och Zana bryter ut i skratt. Jag drar ner drag kjedan och så ser jag hur dom ligger på golvet dubbel vikta och garvar. Jag vet inte om dom skrattar för att jag var så rolig eller så är det nog för att det är jätte tidigt och dom är sjukt trötta. När dom slutade att as garva så var det dags att gå på planet. När vi kom på planet och hade satt och på våra platser satt jag i mina hörlurar och la mitt huvud på Kickis axel och somnade.
2 TIMMAR SENARE:
Jag vaknade av att vi landade.Jag kollade upp helt nyvaken kände hur tår jag var i munnen. Jag verkligt hatade att vara torr i munen.
-vad bra att du är vaken, sa kicki och log.
-mm, sa jag trött.
Jag tog ut mina hörlurar och la det i min ficka och kollade ut. Vi hade precis rullat in till terminalen och dom hade släckt bältet skylten. Kicki ställde sig upp och tog ner våra väskor från hyllan och gav oss dom. Det tog en tid innan vi kom av flygplanet.
-Jag klarade mig, skrek kicki och började skratta
-hahaha, vi överlevde! vi krachade inte, sa jag och skrattade
-Soph, du skulle ju inte ens ha märkt ifall vi hade krachat du var ju fullt upp att sova och säga London o din dröm, sa zana
-jag snackar inte i sömnen, sa jag och försökte hålla en sur min.
-det gör du och du snarkar.
Jag puttade till dom och sprang mot rullbandet där väskorna var. Vi hade tur, våra väskor kom nästan först så vi slapp stå länge. När vi gick ut genom dörrarna så stog min moster där och väntade på oss.
-Soph, ropade hon och vinkade som en dåre. En dåre som jag älskar grymt mycket.
-Moster Lilly, ropade jag och sprang mot henne
-Gud, vad du har blivit stor på bara några månader.
-Haha, vi säger så. Lilly, det här är Zana och Kicki, sa jag och pekade på dom
-Lilly, när åker du? sa jag och log
-Lungna dig Soph, ja åker i kväll så ni behöver bara stå ut med mig i några timmar, sa hon och skrattade
Lilly tog en väska och började gå mot bilen som inte stog så långt bort från ingången. Det måste ha sett ganska roligt ut. Kicki, Zana och jag går i våra One Picse. En i Blå, en i svart och en i Grön. Och vårat hår var säkert en katastrof men vi bryde oss inte så mycket just å för vi kunde inte fatta att vi va i LONDON.
Efter 10 minuters bilresa med musiken på högsta volym så var vi framme vid lägenheten som skulle vara våran i 2 fucking månader. Jag hade aldrig varit i min mosters nya lägenhet sen hon flyttade. Den låg väldigt centralt och nära till Starbucks där vi ska jobba. När vi kom upp till lägenheten så blev vi helt mållösa. Den var så stor. Den hade 3 sovrum ett stort vardagsrum och ett ganska normal stort kök. Jag tog min mosters rum det var grymt snyggt men det var ju dom andra också. Vi började packa upp. Det kändes som om det skulle ta en evigget att packa upp för mig men ja blev klar först och jag tyckte att jag hade mycket kläder men det va inget vad dom andra hade med sig. Jag la mig på sängen och kollade bara upp i taket. Jag vaknade av att någon satt sig på sängen. Det var Lilly
-oj, är den redan 5? sa jag yrvaken.
-japp, jag skulle bara säga till dig att din mamma har ringt och var grymt orloig och jag skulle på minna er att ni ska jobba imon.
-Just det fan, ja skulle ha ringt mamma, sa jag och slog handen mot pannan.
-men ja måste dra nu ifall ja inte ska missa planet till Sverige, sa hon och log.
Jag följde henne till dörren och kramade om henne och vi alla sa hejdå. När hon hade stängt dörren så skrek jag.
-YEAH, LET'S START THE PARTY!

Då var första kapitlet upp. Kommentera gärna :)

Info

Hej, jag tänkte bbara göra ett snabbt inlägg. Jag sitter och skriver på kapitel 1 och den kommer väl ut i dag eller imorgon. Novellen kommer handla om 3 tjejer. Zana, Kicki och Sophie. Här får ni en bild om tjejerna.

Sophie är en glad tjej på 1,68 m. Hon är väldigt glad av sig och försöker alltid att sätta ett smile på allas ansikte. Hon är en anigen klumpig. Hon har stora mörkbruna ögon och rakt brunt hår. Hon är halv spanjor och halv tysk men bor i Sverige med hela sin släkt.

Kicki är en tjej på 1,65 m. Hon är väldigt medveten av vad hon vill. Hon älskar att sjunga och spela fotboll och rida.Hon har en sjukt go humor. Hon har långt brunt vågit hår och bruna ögon. Hon har en olivfärgad hud och hon är hel grek.

Zana är en tjej på 1,62 m. Hon älskar att spela fotboll, spela gitarr, piano och att sjunga och hon älskar att shoppa. Hon har en grymt rolig humor. Hon har bruna ögon och brunt lockigt hår. Hon har olivfärgade hud och är alban.

Welcome

Welcome to my new blog. This is a fanfiction about One Direction. I Hope U like it.